Duktiga lilla Milla

I söndags tränade vi lite på en fotbollsplan. Jag höll på att fundera lite träningsupplägg, Milla springer runt lite. Plötsligt ser jag i ögonvrån att hon springer iväg, efter något, en hare! Bara några meter framför henne springer den! Jag får plötsligt en "flashback" från när Daisy gjorde samma sak i unga år, på nästan exakt samma plats. Hon sprang upp en hare och följde efter. Ut mot en större väg och runt utan att jag såg henne. Till slut får vi tag på henne, då ligger hon vid haren, som vi trodde var död, men när vi sedan skulle ta undan haren så var han borta. Den incidenten satte dock sina spår i Daisy, hon försvann och jagade flera gånger under sitt liv, dock utan att komma ifatt något. Hon hade säkert den där haren i minnet, att "man KAN hinna ifatt dom", och sen försvann hon. Och nu händer alltså samma sak med Milla! Det är första gången någonsin hon kommit något levande vilt så nära, jag springer efter och vrålar och jag ser att Milla börjar tveka och sedan vänder och kommer till mig!!! Jag blev så glad!!!! En massa beröm! Hoppas verkligen att hon förstod. Sedan kunde vi faktiskt träna lite. Men vad duktig hon var, våran lilla fina Milla. Det kändes så bra, tänk om all träning ändå har gjort sitt!